Rikard II av England

Rikard blev arvinge till Englands tron när hans far Edvard, den svarte prinsen dog hastigt 1376. Följande år dog hans farfar Edvard III och därmed blev Rikard kung redan vid tio års ålder. Bondeupproret 1381 var hans första prövning, och hans framgångsrika förhandlingar med rebellernas ledare lugnade oroligheterna och var löftesrikt inför framtiden. När han uppnått myndig ålder visade han sig dock vara en svag, vacklande och samtidigt tyrannisk kung.

1382 gifte han sig med Anna av Böhmen, dotter till kejsar Karl IV av Böhmen. Rikard sägs ha varit fäst vid henne, men de fick inga barn och hon dog 1394. 1396 gifte han sig med prinsessan Isabella av Valois, dotter till den franske kungen Karl VI, men även detta äktenskap blev barnlöst.

Han avsattes till sist av sin kusin, Henrik Bolingbroke (senare Henrik IV), placerades i Pontefract Castle och dog år 1400, troligen mördad.