Adolf Johan av Pfalz

Prins Adolf Johan, hertig av Stegeborg och greve av Pfalz-ZweibrückenAdolf Johan av Pfalz-Zweibrücken, född på slottet Stegeborg i Östergötland 11 oktober 1629, död på samma plats 14 oktober 1689, son till pfalzgreven Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken och den svenske kungen Karl IX:s dotter Katarina Vasa (som dog när Adolf Johan var 10 år gammal), var hertig av Stegeborg samt innehavare av titeln pfalzgreve vid Rhen, som arvtagare till hertigdömet Kleeburg. Han var också bror till den svenske kungen Karl X Gustav och begravdes vid sin död först i Riddarholmskyrkan, men flyttades senare till Strängnäs.

Preussen [redigera]
Under Karl X Gustavs polska krig på 1650-talet ledde han de svenska trupperna till seger i slaget vid Gnesen 27 april 1656. Efter kungens avtåg från Preussen mot Danmark år 1657, utnämndes Adolf Johan till general över de trupper, som lämnades kvar i Preussen, vilket ledde till tvister. De svenska trupperna kom i trångmål, och kungen ogillade Adolf Johans åtgärder. Detta ledde till, att han blev så upprörd, att han reste hem 1659.

Karl X Gustavs död [redigera]
Karl X Gustav dog 13 februari 1660 under en riksdag i Göteborg. Då var det meningen att Adolf Johan skulle ingå i tronföljaren Karl XI:s förmyndarregering tillsammans med änkedrottning Hedvig Eleonora och rikets råd. Direkt efter kungens dödsfall hade man beslutat att Göteborgs stadsportar skulle stängas och Adolf Johan lät därför tillkalla Göteborgs kommendant Karl Sjöblad, samt befallde honom att överlämna nycklarna. När denne vägrade och först bad att få tala med drottningen och rådet, drog hertigen sin värja mot Sjöblad, som snabbt gjorde detsamma, varpå hertigen lugnade ner sig.

1 mars 1660 justerades ett tidigare riksdagsbeslut och nu erkändes arvprinsen Karl XI som Sveriges kung och hertig Adolf Johan uteslöts ur förmyndarregeringen. Därefter fick han inga fler offentliga uppdrag.

Eftermäle [redigera]
Adolf Johans eftermäle är färgat av att han drev ett stort antal tvistemål i såväl Sverige som Tyskland, till och med mot sina egna barn, vilka 1688 såg sig nödsakade att söka kungligt beskydd.

Årtal i korthet [redigera]
1649 - Utnämnd till överkammarherre.
1651-1654 - Generalguvernör över Västergötland, Dal, Värmland och Halland.
1653-1654 - Riksmarskalk, med titeln grand-maître (liktydigt med högmästare eller stormästare).[1]
1657-1659 - Överdirektör över generalguvernementet Preussen.
1660 - I kungens testamente återutnämnd till riksmarskalk samt medlem av förmyndarregeringen, där han skulle vara ersättare för änkedrottningen. Utnämningen godtogs dock inte av riksrådet och Adolf Johan fick träda tillbaka.
Giftermål och barn [redigera]
Han gifte sig första gången 1649 med Elsa Beata Persdotter Brahe (född 1629, död 1653, dotter till greve Per Brahe d.y.) och andra gången 1661 med Elsa Elisabeth Nilsdotter Brahe (född 1632, död 1689, dotter till greve Nils Brahe d.ä.). Inom sina äktenskap fick han sammanlagt åtta barn, varav följande fyra från det andra äktenskapet uppnådde vuxen ålder: