Edvard, den svarte prinsen, eng. Edward, the Black Prince, född 15 juni 1330 i Woodstock Palace i Oxfordshire, död 8 juni 1376 i Westminster, hertig av Cornwall 1337, prins av Wales 1343. Äldste son till kung Edvard III av England, uppvisade stor militär förmåga bland annat som sextonåring i Slaget vid Crécy och några år senare med segern i Slaget vid Poitiers (1356).Hans stora framgångar var mycket beroende på de walesiska bågskyttar som rekryterats till den engelska armén, och England hade mycket av sina fortsatta militära framgångar att tacka för långbågens överlägsenhet mot armborsten som användes på kontinenten. Han är också en av de första militära ledare som introducerade en uniform som han lät sina walesare bära då de på grund av sitt annorlunda språk kunde tas för fiender av de engelska styrkorna.
Prinsen av Wales emblem med strutsfjädrar och tillhörande motto, Ich dien ("Jag tjänar"), sägs ha ärvts av Edvard från kung Johan den blinde av Böhmen, som stred tillsammans med honom vid Crécy. Detta emblem och motto användes dock inte uteslutande av den svarte prinsen, utan också av hans bröder.
Edvard hade vuxit upp tillsammans med sin kusin Johanna. Efter hans kontroversiella giftermål med henne i oktober 1361 skickades han att härska över Akvitanien på sin fars vägnar. Under denna period fick han sönerna Edvard och Rikard, varav den siste senare skulle bli kung av England.