Jungfru Maria (hebreiska ????, Maryam, från arameiska Miriam, grekiska ?a??aµ eller ?a??a), även Jungfrun, Heliga Guds Moder, och sedan medeltiden även kallad Madonna (Min dam), känd i Nya Testamentet som en galileisk invånare och mor till Jesus från Nasaret, och det främsta helgonet inom den romersk-katolska och den ortodoxa kyrkan. I den nya norska översättningen av Gamla testamentet 2010 ska Jungfru Maria inte längre kallas jungfru. Översättningen av det hebreiska ordet almá, som översatts till jungfru, betyder i själva verket flicka eller ung kvinna, hävdas det.[1]Enligt Nya Testamentet får Maria, medan hon är trolovad, i ett möte med ängeln Gabriel veta att hon skall föda en son, som skall uppfylla Gamla Testamentets profetior trots att hon är jungfru (bebådelsen). Vid ett besök hos en släkting, Elisabet, Johannes döparens mor, brister Maria ut i lovsång (Magnificat). Hon föder Jesus i Betlehem, men tvingas efter födseln att fly till Egypten på grund av kung Herodes den stores hot.
Det kristna studiet av Maria kallas mariologi. I allmänhet vidhåller kristna samfund att hon var jungfru vid tiden för bebådelsen och åtminstone fram till Jesu födelse. De romersk-katolska kyrkorna, den östortodoxa kyrkan och de orientaliskt ortodoxa kyrkorna, liksom ett fåtal protestantiska rörelser, vidhåller även att Maria förblev jungfru resten av livet.
Nya Testamentet berättar att hon närvarade vid flera betydelsefulla händelser i sin sons vuxna liv (bland annat vid bröllopet i Kana och vid korsfästelsen på Golgata). Likaså deltog hon i de gemensamma bönerna omedelbart efter Jesu himmelsfärd.
Berättelser om Marias liv finns vidare utarbetade i senare kristna apokryfer, vilka bland annat uppger att hennes föräldrars namn var Joakim och Anna och att Maria var en släkting till Elisabet (fru till prästen Sakarias) och av Arons släktlinje, och därmed också av Levi stam.