Isabella av Frankrike

Isabella var dotter till Filip IV av Frankrike och Johanna I av Navarra, och syster till tre franska kungar. Äktenskapet med Edvard II av England hade arrangerats då hon vara var ett spädbarn. Det hade varit under förhandling under åtskilliga år. Dess politiska syfte var att lösa de konflikter mellan de båda länderna som hade uppstått kring Englands egendomar på kontinenten, nämligen Gascogne men även kring engelska anspråk på Anjou och Normandie såväl som stora delar av Akvitanien. Påven Bonifatius VIII hade krävt äktenskapet så tidigt som 1298. Under de följande åren kom det att bli en massa mygel kring de exakta kraven i äktenskapskontraktet, och den engelske kungen försökte vid flera tillfällen bryta upp avtalet. Först efter Edvard I:s död 1307 ägde bröllopet rum.

Hennes brudgum, den nye kungen Edvard II, såg ut som den perfekte Plantagenetkungen. Han var lång och atletisk och mycket populär under början av sin regeringstid. Hon gifte sig med Edvard i Boulogne-sur-Mer 25 januari 1308. Hon kröntes följande år, men hon titulerades aldrig prinsessa av Wales.

Då hon gifte sig var hon omkring tolv år och beskrevs av Geoffrey av Paris som "skönheternas skönhet...i riket om inte i hela Europa." Detta var kanske inte bara krönikörens artighet, då Isabellas far och bror även var mycket stiliga. Trots hennes ungdom och skönhet ägnade kung Edvard sin brud mycket litet intresse och gav hennes bröllopsgåvor till sin gunstling Piers Gaveston. Trots Edvards homosexualitet (kanske bisexualitet), fick han och Isabella fyra barn och hon fick minst ett missfall. Edvards och Isabellas resplaner visar även att de var tillsammans nio månader före alla av deras fyra överlevande barns födelse. Barnen var: