Bertil

Prins Bertil av Sverige, december 1934 i PalestinaBertil Gustaf Oscar Carl Eugen, född 28 februari 1912 i Stockholm, död 5 januari 1997, var en svensk prins och hertig av Halland.

Familj [redigera]
Prins Bertil var son till Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta samt farbror till Carl XVI Gustaf. Han gifte sig 7 december 1976 i Drottningholms slottskapell med Lilian May född Davies, i hennes andra gifte.

När den svenska successionsordningen ändrades 1980 så att den utgick från sittande kung, infördes en särskild övergångsbestämmelse som stadgade att prins Bertil skulle behålla sin plats i tronföljden efter Carl XVI Gustafs ättlingar.

Uppväxt [redigera]
Prins Bertil föddes på Stockholms slott klockan 05.30[1] den 28 februari 1912, som Karl XIV Johans 20:e manliga ättling på svärdssidan. Han döptes på Stockholms slott den 26 mars klockan 15.00 av överhovpredikanten, biskop Gottfrid Billing, uppkallad efter samtliga Oscar II:s söner, i den ordning de var födda, alltså efter sin farfar och dennes bröder. Han diade sin egen mor, vilket bröt traditionen att kungafamiljens barn tilldelades en amma.

Prins Bertil konfirmerades den 30 mars 1928 i Lungsunds kyrka i Värmland. Av de kungliga närvarade kronprinsparet, prins Carl Johan och prinsessan Ingrid.[2]

Som sextonåring körde prins Bertil en Chrysler, med fem kamrater från Lundsbergs skola som passagerare; bilen vurpade och en av dem omkom.[3] Prinsen åtalades inte, trots att han saknade körkort. Under sina ungdomsår var han även känd för att delta i motortävlingar; på 1930-talet blev han erbjuden anställning som professionell racerförare, men tackade nej med hänsyn till sin roll som prins.

Innan krigsutbrottet 1939 så befann sig prins Bertil en tid på Svenska ambassaden i London där han träffade Anna-Stina Högström som sedermera blev hans privatsekreterare under åren 1955 - 1964.[4]

1983 promoverades prins Bertil till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan.[5]

Sjöofficer [redigera]
Prins Bertil var under en stor del av sitt liv verksam som aktiv sjöofficer.

Prins Bertil praktiserade ombord på torpedkryssaren HMS Örnen 1928 och jagaren HMS Nordenskjöld 1929. Inskrivning som sjökadett vid Kungliga Sjökrigsskolan ägde rum 25 juni 1931 med kadettnummer 1. Under sin utbildning till sjöofficer gjorde prinsen sjöexpeditioner ombord på örlogsbriggen HMS Falken 1931, pansarkryssaren HMS Fylgia och torpedkryssaren HMS Psilander 1931-1932, samt pansarskeppet HMS Oscar II och torpedkryssaren HMS Örnen 1934. Sjöofficersexamen erlades 4 oktober 1934.[6]

Åren 1935-1937 var prins Bertil biträdande marinattaché i Paris[7].

Efter andra världskrigets utbrott var prins Bertil torpedofficer ombord jagaren Malmö.[8] Från 1940 tjänstgjorde prinsen på motortorpedbåt vid Gålöbasen i Stockholms skärgård, bland annat som fartygschef på motortorpedbåtarna T4 (1940) och T15 (1941). 1941 var Prins Bertil flottans provturschef för fyra motortorpedbåtar (T15-T18), vilka byggdes av Kockums och hade Italienska motorer från Isotta Fraschini.[9]

1942-1945 tjänstgjorde prins Bertil som biträdande marinattaché i London.[10]

Prins Bertil var förste hedersledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet (invald 2 april 1941)[11] och Kungliga Krigsvetenskapsakademien (från 1952).

Prins Bertils grav på ön Karlsborg i Brunnsviken Utnämningar [redigera]
Fänrik (4 oktober 1934)
Underlöjtnant (1936)
Löjtnant (1937)
Kapten (13 februari 1942)
Kommendörkapten av andra graden (1 april 1948)
Kommendör (1952)
Konteramiral (1956)
Amiral 17 oktober (1969)
Intressen [redigera]
Prins Bertil var känd som "motorprinsen" med anledning av sitt intresse för bilar, som han samlade på. Han var också idrottsintresserad och blev därmed även kallad "idrottsprinsen". I många år var han ordförande för Riksidrottsförbundet.