Nina Matilda Bergström
1915 - 1995
Fredag den 12 februari 1915 föds lilla Nina Matilda i Säbrå. Familjen består då av
föräldrarna Lars Gustav Bergström och Hulda Svensson, pojkarna Alexander, Hilding och
Helge samt de fyra flickorna Tora, Helga, Ragnhild och Nina.
Efter Nina i barnaskaran kommer Anna, Hjördis, Gunhild, Oskar och Harry.
Familjen var stor med tolv barn och föräldrarna var fattiga. Några av barnen placerades
ut i unga år. Köket var bara ca 5-6 kvadratmeter stort och dom hade inte
så många rum så utrymmet som fanns måste ha varit väldigt begränsat.
Nina var bara runt fem-sex år gammal när hon fick flytta till sin farbror Uno för att
hjälpa till där. Lite senare hamnade Nina hos familjen Larsson i Frötuna.
Där blev hon kvar i några år. På Larssons gård fick Nina tidigt lära sig hjälpa till i
ladugården och med diverse annat som behöver göras på en gård.
Medan Nina bodde och arbetade hos denna familj började hon i skolan.
Skolan låg ca en mil bort och varje dag fick hon som så många andra barn på den tiden
gå den långa vägen i ur och skur. Det spelade ingen roll om det var full snöstrom så fanns inte
annat än att trava den långa vägen dit för att sedan på eftermiddagen gå lika långt hemåt igen.
Efter skolgången var Nina kvar ett litet tag hos Larssons. Senare börjar hon gå som piga
hos olika äldre behövande. Där det behövdes hjälp arbetade Nina med matlagning,
städning och annat som behövde göras.
 
Endast 17 år gammal är Nina gravid. I mars 1932 kommer detta barn, liten pojke som är dödfödd.
Den lille pojken begravs i Ljustorp. Några år senare föds Hjördis Birgitta.
Denna lilla tös är blind samt har något problem med fötterna. Endast några månader gammal dör
flickan Hjördis i ett kruppanfall. Även flickan är begravd i Ljustorp.
Nina fortsätter arbeta som piga på olika ställen. År 1938 finns hon i Ede i Borgsjö.
Det är där hon träffar min morfar Gustav Fredrik Johansson.
De arbetare som Statare på olika ställen runt om i Sverige under några år.
I Bydalen strax utanför Sundsvall är paret statare hos "Näslunds" 1939 då dottern
Maj-Britt föds. På prästgården ute på Alnön vigs paret den 28 oktober 1940.
Efter detta fortsätter de att arbeta på Alnö en period för att sedan hamna i Mörtebo i
Gästrikland senare till Månkarbo i Tierp. Gustav o Nina får under denna tid två barn till.
Efter några års arbetande på olika platser landar familjen i Timrå en tid.
Nina o Gustav och längst till höger syns dotter Maj-Britt
Till slut så bosätter sig familjen i Ljustorp. Här nedan är en bild på huset där Nina och Gustav bodde.
När de blev äldre och inte klarade av att bo där längre såldes huset Tyvärr brann huset ned helt o
hållet för några år sedan. Det är ledsamt att se mormor o morfars hus helt borta.
Allt som finns kvar är en grop.
Gustav jobbade på Östrands fabriken i Timrå medan Nina arbetade som lokalvårdare på Ortviken
innan de blev pensionärer. Men även efter detta fortsatte de att ha en liten bisyssla.
Dom skötte om stugorna runt Skälsjön, som nå slags vaktmästare kan man säga.
De lämnade ut nycklar, kollade så det var rent o fint tills nästa hyresgäster skulle komma.
Här är en bild på mormor o morfar på väg till detta ställe, Skälsjön.
Mormor o morfar tyckte om att åka iväg och spela bingo någon gång i veckan.
De trivdes bra i Ljustorp och pysslade hemma o i trädgården.
Umgicks med nära o kära. De kom ofta och hälsade på hem till oss.
Morfar o mormor på besök hos oss i Fagervik 1973.
Jag fick ofta följa med mormor o morfar på bingo när jag var liten. Det var alltid en korg med fika
med i bagaget. Jag var däremot mera rädd för att jag skulle få bingo o hemska tanke om jag skulle få en
hel rad o måste skrika bingo...Jag måste skratta åt detta nu idag men jag var verkligen jätterädd för
att detta skulle ske. Morfar sa jämt att om du fyller en rad måste du ropa bingo högt och tydligt.
Det var ju otroligt populärt detta med bingo då en period och det var alltid många personer som var där
och jag tror det var det som jag var så rädd för, att behöva ropa bingo inför hela denna folkmassa.
Jag kommer inte ihåg helt säkert om jag någon gång fick bingo...Däremot var det väldigt skönt när det blev
paus och dags för att plocka fram fikakorgen. Då fick man slappna av en stund.
När jag var i 15 års åldern fick jag följa med till Ortviken där mormor hade sin kvällsstädning och
min morfar hjälpte till lika mycket han med allt som skulle göras. Mormor satte mig i arbete och nåde mig
om jag fuskat någonstans, då var det vackert att göra om men det behövdes ju bara en gång så lärde man sig.
Det var inte så roligt att städa men ändå på något vis så gick det an. Jag tjänade ju en slant dessutom.
Det var under någon period jag fick följa med på ett annat arbete de tog på sig extra ibland. Det var åt en
städfirma som brukade leja in extra personal när det behövdes.
Som barn jag var så tyckte jag att min mormor var mycket sträng medan morfar var lite snällare.
När jag flyttat hemifrån fick jag jättebra kontakt med min mormor och de sista åren hon fanns kvar pratade
vi ofta i telefonen. Jag åkte oftare upp till dom och hälsade på i huset. Dom blev så glada när jag hade barnen
med. Alltid fick man kokt kaffe och något gott kaffebröd och en trevlig pratstund.
Min mormor blev 80 år.
Åter till startsidan
|