Åter till startsidan Några saxade klipp ur min släkt....Db1669: ”Olof Anthonsson bötar 3 mark mantalsskrivningen” ”Hustrun Giertrud i Brunne angavs vara sedder i Blåkulla af…. hust Katarina i Spillböle, därför tillspordes Hust. Katarina, hon nekade ha sett henne, fördenskull såsom inga andra skiäl militerade mot henne, blef hon utan vidare betänkande absolverad” Ur Troldomskom. prot.s.238 23 nov. Landsarkivets Avskriftssamling ; ”den 25 April (?) 
Sveriges Statsminister Nils Edén, född 25 augusti 1871 i Piteå, Norrbotten, död 16 juni 1945 i Stockholm, var en svensk politiker (liberal), professor, riksdagsman 1909–1924, partiledare för Liberala samlingspartiet, statsminister 1917-1920, landshövding i Stockholms län 1920–1938. Sveriges statsminister Ämbetsperiod 19 oktober 1917–10 mars 1920 Monark Gustav V Företrädare Carl Swartz Efterträdare Hjalmar Branting
Till de märkligaste av dessa kallvattenkurinrättningar hör Kullstaberg i södra Jämtland. Prästsonen Karl Johan Edvall från Oviken blev under studentåren i 1840-talets Uppsala anhängare av Söderköpingsdoktorn Lagbergs ganska speciella vattenkurfilosofi, och efter en tid som kringvandrande predikant beslöt han sig för att anlägga en vattenkuranstalt vid sjön Näkten inte långt från sin hemort.
Johan Edvard Englund En annan gång var det en kvinna som frågade lite nedsättande om han inte hade något mer välhängt kött i sin butik? Då svarade Edvard: ”De få väl bli tå rompa då, för hu ha ju hängt längst”! Edvard är borta. Edvards hus är borta. Det brändes efter hans död.
I samband med att Leander Engströms tvillingpojkar föddes 1914 fick familjen möjlighet att hyra ett litet hus ute på Djurgården i Stockholm. Här fångar Leander Engström livgardisten som galopperar i sin blå uniform betraktad av en förtjusande kvinna under parasoll, med Stockholms inlopp mot Nacka och det välkända Danvikens hospital som fond "Från Djurgården" (kat nr 11, utrop 300-350.000)
Runt om i vårt avlånga land finns det kyrkor som fått sina namn efter kungliga eller kyrkliga personer, t.ex. Sofia- och Olovskyrkor. Men mindre bekant är att det även i Fors finns en sådan. Jag menar Helenakyrkan, Fors nuvarande kyrka. Det namnet kommer varken från någon kunglig eller särskilt religös person, utan från en vanlig bondflicka. Hur vedertaget namnet var i socknen är idag svårt att bedöma, men traditionen om hur namnet kom till har bevarats ända in i vår tid. Kyrkan invigdes år 1839, men det första spadtaget togs redan 1811. Det första barn som blev döpt i den kyrkan, innan den var invigd, det var Helena Eriksdotter, född 7 nov 1837.
Db1653 Mikael Eriksson en gammal o synlös man, haver tagit sin måg Johan Gudmundsson från Byn hem till sig. Johan fick Mikaels 4½ seland i Spelböle och gav sina 4½ seland o hus i Byn till sin hu broders Erik Mikaelssons barn för deras arv…
Det berättas att i Bredsjön bodde på 1640 talet, en trollkunnig man vid namn Anders Danielsson, även kallad Bredsjö-Ante eller Troll-Ante. Det sägs att han kunde framkalla brännvin, förvisa ormar, få grytor att koka och skicka björnar mot sina fiender. Anders Danielsson levde av jakt och fiske under tiden han röjde skog och uppodlade jord. Slutligen inlöste han sitt nybygge till skattläggning och avvittring, varigenom det erhöll bestämda gränser, som sedan tjänat till laga skillnad mot angränsande byar och hemman. Bredsjö-Antes ättlingar benämndes ”trollfinnarna i Bredsjön”.
Haqvin Esbjörnsson Erhöll gården Hammaren "Backen" genom lottkastning med syskonen omkring 1790 men dog 1796-0621 i den stora drunkningsolyckan i Indalsälven vid Munsåker, varför brodern Per övertog gården.
Anders Olof Eskilsson Bergman Blev skräddare vid Graninge Bruk men emigrerade efter hustruns död till Nord-Amerika med barnen. Återkom 1894 och emigrerade på nytt 1898.
Kyrkoräkenskaper 1731-05-30. Testamente efter Pål Eskilsson, Böle, 1 dl. kmt. Måste år 1672 avlåta sitt hemman för en gäldsumma av endast 101 daler till en Per Ersson Målare, vilken fick faste i februari 1677 och sedan sålde eller transporterade köpet på Sparre. Satt troligen kvar som landbonde efter 1677.
Bosatt: 1772 Uppsala Ledamot av Målar- och bildhuggarakademin: 1794 Stockholm Professor i teckning: 1800 Stockholm Forslund, Jonas, målare och skulptör, föddes 1754 i Fors socken, i Jämtland. I Upsala, der han i unga år var anställd i handel, sysselsatte han sig på lediga stunder med försök i pastellmålning och utförde sålunda ett porträtt af Gustaf III, hvilket uppsattes på rådstugan. Hertig Karl, som vid den tiden stundom vistades i Upsala, uppmärksammade honom slutligen och satte honom i tillfälle att komma till Stockholm, der han blef elev vid målareakademien. F. åtnjöt derjämte enskild handledning af pastellmålaren Lundberg, men sysselsatte sig ibland äfven med modellerande. 1794 blef han medlem af akademien och några år derefter professor vid densamma.
Olof Forsslund tycks inflyttad till Uppsala Domkyrkoförsamling den 1 november 1771. Han kan ha anlänt tidigare, medan kusinen Per (Hellzén) ännu kvar i staden. I husförhörslängderna och även andra handlingar skiftar Olof Forsslunds titlar, han omnämns som 'betjänt', 'bodbetjänt', ‘skrivare’, 'handlande', 'hökare' och 'handelsmannen och riddaren'. Som viktualiehandlare blev han borgare i Uppsala 1782. Han förblir ogift hela livet. Se hans testamente.
Till bröllopsfesten i bondgården i Böle, Fors, hade bygdens son och stolthet prästen Ivar (Edvard) Forslöv skickat hem kaffebönor, så att byborna äntligen skulle få smaka den så hett eftertraktade dryck att den tidvis var förbjuden i Svea Rikes Lag. Sist mellan åren 1817 – 1822. Präst var han bl a i Torp, Sundsjö, Älvros och Sveg. Gift var han tre gånger, sista gången med kvinna som var 23 år yngre än han själv. Ja, ja men kaffet då. Som sagt, kaffe var en märkvärdighet för de allra flesta. Ofta omtalat men få som smakat. Men vad passade bättre än att premiärdricka på ett bröllop? Denna förnäma och exotiska brygd. Bönorna som prästen skickat hem – utan bruksanvisning – var omalda och orostade. Kalaskokerskorna gjorde vad de trodde var rätt: de lade de hela bönorna i lämplig mängd vatten i kitteln och kokade upp. Och serverade högtidligt. Och aldrig har väl så förvånade och oförstående ansikten visats upp på samma ställe. Jag kan förstå hur talet gick. Någonting så vedervärdigt. Obegripligt hur kaffe behövde förbjudas i lag. Hur såg de människor ut som drack sånt här frivilligt – och betalade dryga pengar för eländet!! Och efter cirka 200 år: alla dricker kaffe i Böle idag. Sören Nilsson
2112612: Kringberg, Fredrik Fredriksson Född 1790 i Riga, Viborgs län. Antagen som ordinarie båtsman 1824-05-21, (34 år gammal).. Död 1861, (71 år gammal). Vid mönstringen 1825 ogillad som varande av 'rysk nation'. Blir efter avskedet nybyggare vid Älgtjärnsberget i Bodums socken.
Havin Frisk Länsman i Ragunda 1749-1752. Innehavare av Munsåker 1750-1784. Gästgivare, Organist. Känd för sin otroliga munvighet och sina ofta grova skämt med ortsbor och andra. Lars Gisslén Ogift. Efterlämnade 116,806 rdr banco, inköpte kort före sin död hemman i Pålgård och jordlott i Liebottnarna, som han donerade till skolhus och lärarlön i Ragunda. Källa: Gulliksläkten i Hällesjö
Av alla de olika yrkesgrupperna som kom till Sverige var kolarna den största. Det gick ju åt stora mängder kol till smedjorna och masugnarnna. Ja, det blev till och med brist på skog på vissa ställen i Mellansverige! Man var ju inte alls ekonomisk med denna tillgång. Träd brändes ner vid svedjebränning, man använde mängder till kol-och tjärtillverkning. Av skogen togs också ved till gruvorna. Man eldade i gruvorna, 'tillmakning', slog på vatten så att berget sprack. Krutet var nämligen en osäker faktor och orsakade i början många olyckor i gruvorna. Kolarna och deras familjer hade det inte lika lätt vid ankomsten som smederna och masugnsarbetarna. Dessa fick bo i en brukslänga eller fick en bit mark där man kunde bygga sig ett eget hus och ha ett litet jordbruk. Kolarna bodde ute i bondbyarna och hade inte brukledningens beskydd, så det bästa var att försöka smälta in i byns miljö. På det viset undvek man att bli utsatt för folkets trakasserier.
Att omvandla bergets malm till järn krävde kol för att kunna smälta ner malmen. De stora mängder träkol, som järnbruken behövde för sin framställning av järn skapade arbete för många människor. Kolningen utfördes ute i skogen, s.k. skogskolning i närhet av råvaran. Först skulle skog avverkas, barkas och läggas upp för torkning. Veden hade som regel en längd av 9 fot (ca 2,7 m). Den transporteras sedan fram till kolningsplatsen. Där tog kolaren över och reste en eller flera milor. Veden restes lutande i en symmetrisk cirkelform och storleken på milan var mellan 100 och 150 kbm (kubikmeter). Efter resningen täcktes milan med granris och ett 25-30 cm tjockt lager 'stybb' (kolblandad jord). Kolningstiden var mellan 1 och 2 veckor. När milan kolat färdigt och kallnat så revs den. Kolet kördes sedan fram till användaren, vanligen med häst och s.k. 'kolryss' om 4 kbm kol. Att framställa kol krävde ett mycket väl utvecklat yrkeskunnande. I äldre tider så var kolarens kunskap vunnen ur det han lärt sig som kolardräng, men längre fram kom kolarskolor. Att vara kolare och ofta vistas ensam ute i skogen under lång tid och inte kunna få sova den tid som behövs, har skapat många myter om kolarlivets vedermödor.
Anders Johan Gösling Dragon för nr 16 Stavre 1767 1/1 1:e korpral 1771 9/7 fältväbel efter fadern 1773 23/4 avsked 1788 12/9. Länsman i Ragunda 1790- 1817 avsked med titel ”Kronobefallningsman namn och heder och värdighet”. Gösling skrev 1818 och 1819 på uppdrag av Jämtlands läns Kungl. Lanthushållningssällskap socken beskrivningar över Ragunda Hällesjö och Håsjö se ”Jämtlands län fornskriftsällskap”. Gösling hade att skaffa med utredningarna efter Ragunda Katastrofen 1796 Så vill jag tillägga enligt rullor placerades ryska krigsfångar Två hamnade i Ragunda, nämligen Julin Ankoff och Peder Kandrette, som placerades hos kronolänsman Gösling i Munsåker. Alexa Jacofleff hos bonde Jon Mårtensson i Stugun. Många av ryssarna antog den möjligheten att återvända hem som erbjöds redan 1809 och därefter 1820 Källa: Bertil Olsson
Anna Hammarbäck Död "af wådel. händelse; hon föll i elden medan modern war ute ur stugan i fähuset; lefde blott 3 a 4 timmar".
Db1720 Besittningen tilldömd Mikael Hansson på hans fädernehemman Db1733 8/9 Vådeld hos Mikael Hansson – förteckning av egendomen.
Theodor Hellman Folkskoleinspektör. Blev 80 år. Grundare av Murberget i Härnösand År 1909 tog Theodor Hellman initiativ till Föreningen för norrländsk hembygdsforskning. Han var påverkad av de patriotiska stämningarna efter unionsupplösningen med Norge. Hellmans vision var att skapa ett norrländskt bondesamhälle i miniatyr och ett centrum för forskning och undervisning om kultur, historia och natur i norra Sverige. Den stora förebilden var Skansen i Stockholm som skapats av Artur Hazelius.
Per Hellzén Filosofie magister: 1770 Uppsala, (C) Grundade Wifsta Varv: 1798 Wifsta Varv, (Y) Hellzén föddes i Ansjö, Hellesjö socken i Jämtland år 1744. Han var son till bonden Anders Månsson och Karin Månsdotter. Enligt den tiden skulle Pehr ha fått efternamnet Andersson, efter sin fars förnamn Anders, men Pehr tog sitt efternamn efter Hellesjö där han var född.
Landbonden var i äldre tid en bonde, som brukade jord under kronan eller frälset. I den medeltida landslagen var landbolegan, dvs avtalstiden, sju år. Landbonden hade att erlägga årliga avgifter (feodalränta) till jordägaren enligt taxering i de särskilda jordeböcker, som upprättades för ändamålet. I Danmark och de skånska landskapen kallades landbons motsvarighet fästebonde. (Focus 99, Norstedts)
Stig Olof Hjelte omkom som FN-soldat Stig tillhörde besättningen på planet som FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld också omkom
Otto Napoleon Holmbom fick stanna hemma ifrån skolgången för att köra en av familjens två hästar. Milorna stod vid Gussjöhöjden och kolen skulle köras till Fångsjöbackens järnvägsstation. Det gällde att stiga upp tidigt. Han väcktes av sin far vid 5-tiden och så bar det iväg framemot sex. Två mil om dagen kördes. Trött som han var så kunde han sova på botten av den tomma kolstigen.
Johannes Huss son till häradsdomaren Måns Mickelsson i Sorboda och Anna Wislander dotter till Hans Wislander och Margareta Huss) Han var yngre broder till Måns Huss, vanligen kallad ”Vildhussen”, som utförde Ragunda sjöns avtappning år1796.
Nils Håkansson född och död i Håsjö, Jämtlands län, halshöggs vid blandsten den 21 september 1831, 30 år gammal. Enligt sägen skall kroppen därefter sänkts i den närliggande myran då avrättade skulle begravas i ovigd jord. Bödeln sade efter avrättningen sedan han lagt sina handskar på den döda kroppen, "Herre med detta har jag inget haft att göra" (fritt citerat). Avrättningen som var den sista i Ragunda tingslag orsakades av att Håkansson mördat sin svärfaders mor med arsenik. Håkansson hade tagit sig till Sundsvall där han på ett falskt recept inskaffat arsenik. Arseniken blandade han sedan i den mat han visste hon olovande skulle ta ur skafferiet. Efter det stiftades uttrycket "Håsjö välling" vilket forfarande är känt. Under de kommande tio åren dör fem personer i familjen och bara en dotter blir kvar i livet. Hela berättelsen finns beskriven i Tingsböckerna för Ragunda tingslag samt i en bok med titeln "Intill sista skärven" Källa: Återgett av Tomas Sahlin Sundsvall och Håsjö
Länsman och b Erik Ingemarsson i Gällvik ihjälslagen efter Mjällån. "som av en omild människa avhändes vid Mielleån 19/6 1673" enl Arnold T. (94-12-06)
Äldste historiskt kände stamfadern. Ur Hasselberg, Graningesläkter volym1 fol. 43. Om släktens Kempes härstamning berättas följande släktsägen, om i detalj verklig tradition eller i senare tider påbättrad må vara osagd. Stamfadern skall ha varit militär i lägre officersgrad och som överste för sitt regemente eller eljest överordnad haft sedemera generalen och guvernören Karl Sparre, Graninge Bruks grundare. Den unge Kempe råkade emellertid begå halslös gärning (d.v.s. gärning, som skulle som skulle sonas med halshuggning, antagligen ett dråp) och sattes rannsakningshäkte i Stockholm, men Sparre, som fäst sig vid mannen, ombesörjde att han fick rymma samt tog honom till sitt avlägsna Graninge Bruk (anlagt 1673), där han blev "pådrivare" och inspektor. Han gifte sig där och hans barn blev smeder vid bruket.
Salomon Jonasson Forsén Antagen 1779 som skräddare i tingslaget, Ragunda sn, senare klockare i Fors. Kunde förutom allmogekläder "förfärdiga sådana kläder som ståndspersoner behöva låta göra åt sig" samt även den s.k. nationella dräkten. Källor: Familjer i Fors av Sven Edvardsson samt familjer i Ragunda av Staffan Lindkvist.
Christina Jonsdotter 1794-10-16 Död 1885 Norrköping ”tukthus, lifstid, barnamord”
Olof Jonsson kallas 1675 "Krång-Olof". Familjen bodde eventuellt i Stugubyn, Stuguns sn. Anna Olofsdotter gjorde 1675 tillsammans med drängen Olof Jönsson från Handog, Lits sn en resa från Stugubyn till Blåkulla.
Ingrid Jonsdotter 1668 är änka efter Gudmund Persson - Som drunknade i den tjärn som sedan fick namnet gudmundstjärn
Anders Johan Kempe Fabriksarbetare i Forse Bruk, Långsele sn (Y). Slagskämpe, stor och stark. Död av skador erhållna i ett slagsmål. Alla uppgifter källa Hasselberg; Graningesläkter volym 1 fol. 56.
Esbjörn Jonssons var en av de fjorton länsmän från Jämtland, som bekräftade freden i Brömsebro år 1645. Esbjörn har bekräftat namnteckningen med sitt signetavtryck.
Olof Larsson Innehavare av Näset 3,från 1755. Begärde på vårtinget 1760 att få flytta gården till ny plats. Gården eldhärjad 1768. Källa: Familjer i Ragunda av Staffan Lindqvist.
Mästerknipsmeden Mickel Tjäder på torpet Nygård i Graninge hade själv timrat upp sin stuga år 1729. Den bestod av vardagsrum och så kallad herrstuva med farstuga emellan och ett litet konteir. I vardagsrummet (köket) fanns öppen spis och bakugn. Också herrummet (salen) hade öppen spis. Om inredningen: rummen hade fönster, dörrar, väggfasta sängar, bänkar, kärlhyllor och annat fast inrede. Stugan och inredningen värderades till 40 daler kmt vardera år 1751.
Valborg Månsdotter Frisk Vistades i unga år på kontinenten, där hon bl a lärde sig väva. Hade en stor produktion av olika vävnadsalster. Alla av hög kvalitét. I synnerhet hennes fälttäcken lär ha varit oöverträffade. Valborg Månsdotters dödsbo ska ha innehållit inte mindre än 40 fälttäcken. Källa: Familjer i Ragunda av Staffan Lindqvist
Själv skaffade sig Olof Månsson Finne jord i Nordsjö by i Långsele och blev där en inflytelserik och betydande man, nämndeman m.m., men hade rättstvister om jord med Laurentius Noraeus i Sollefteå angående förmenta präststommar i Långsele. (Bo Ekvall) Tre finnar blev år 1654 mördade av Jon Olofsson och hans söner Jon och Olof vid Köttsjön i Ragunda. Jon Olofsson i Pålgård, Ragunda, blev dömd och halshuggen för detta år 1655. Under utredningen fann man att finnarna tidigare hade stulit skjutvapen, mässing- och kopparkittlar, fiskenät mm från Ragundabönderna. Anders Jonsson i Ammer kände igen en liten kopparkittel, Torsten i Krokvåg och Kjell ibidem en not om sex famnar, som tillhörde dem, och andra i Gevåg, Döviken, Krångede och Utanede igenkände saker, som rövats från deras fiskesjöar och fäbodställen. Olof Månsson uppträdde under rättegången som målsägare för en av de tre mördade finnarna, nämligen Nils Matsson från Östergraninge. Målsägarna medgav att de döda sig själva förränt och gåvo sig till freds med 90 riksdaler i förlikning, varjämte de förklarade sig icke stå efter mördarnas liv. Källa: Fornvårdaren I, sid 55-56
Oscar Robert Otto Oldberg Studerade farmakologi: 1865 Falun, (W) 2) Studerade famakolgi hos F.W Helleday Falun. Gjorde bl a vattenanalyser vid Falu hälsobrunn. Helleday, F. W. Analys på mineralvattnet från den s.k. Fahlu Helsobrunn. Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Academiens Förhandlingar. Årg.9. 1852, sid. 193-194. Källa: Akademin för de friska källorna Licenserad farmalog: 1865 Emigrerade: 1866-08-26 Nord Amerika
Det militära indelningsverket innebar bland annat att allmogen indelades i rotar, som var och en skulle svara för rekrytering, utrustning och underhåll av en knekt. Normalt erhöll knekten ett torp, vissa andra naturaförmåner samt bidrag till kläder och annan utrustning. Sedan år 1623 omfattades indelningsverket också av båtsmanshållet i kusttrakterna och städerna, som på samma sätt svarade för manskapet till flottan. På motsvarande sätt svarade rusthållen för kavalleriets behov av knektar. (Bra Böcker 11/262)
Per Olofsson Nordmark Parmmätare. Parmmätare kallades de ämbetsmän som svarade för uppmätningen av det hö som skulle försäljas i Stockholm. Parm var ett mått som användes för mätning av höet. Det måttet kunde variera avsevärt från ort till ort. I Stockholm motsvarade en parm ungefär 17.7 kubikmeter. Måttredskapet hade formen av en låda där man trampade ner höet. Parmmätargatan fick sitt namn 1885. Det ersatte namnet Parmmätargränden. Till att börja med avsåg det endast den del av gatan som ligger söder om Hantverkargatan ner mot kajen. Den norra delen kallades först Bergsgränden, senare Klockstapelsgränden. Folket kallade den däremot Loppbacken efter krogen Loppan i Parmmätargatan 11 (i hörnet av Bergsgatan). Källa: Dagens Nyheter
Anna Persdotter avråttades 1737 för anstiftan till mord på sin make Jon Jonsson. Enligt sägen finns vid Drogsjön intill Ljungå en sten kallad "Finn-Ollesten" som sätts i samband med händelsen. Detta torde dock inte vara sant då rättsprotokollen visar att mordet skedde då Jon befann sig på fiske i Stora Holmsjön. Mordet förövades av en finne Mickel Johansson som var bonde på en gård intill Jon och Annas Karlsgård. Mickel som var änkeman hade sedan några år ett otillbörligt förhållande med Anna i Karlsgård. De kom överens om att röja Jon ur vägen. En tisdagsmorron den 10 maj 1737 passade Mickel på Jon vid dennes fiske i Stora Holmsjön. Just när Jon nådde land med sin båt och reste sig upp sköt Mickel honom i ryggen med sin bössa som var laddad med två kulor. Vid rätten yttrade Mickel, "han sjönk ihop som en död hjärpe". Anna och Mickel greps under flyktförsök till Norge vid Gällöbron. De rannsakades och dömdes av Ragunda häradsrätt den 21 och 22 juni 1737. Mickel dömdes enligt Missgärningsbalken 12 kap att halshuggas och steglas och Anna enligt 14 kapitlet att mista högra handen, halshuggas och brännas. Rättegången finns beskriven i Hällesjö Sockens historia del 1 sid 48 - 54. Källa genom avskrift av Erik Edholms anteckningar i Täby augusti månad 1980
Dordi Persdotter Anklagad för trolldom på decembertinget i Ragunda 1651. Källa: Ravund 1982, sid 61
Anders Persson, bonde i Gammelgården efter fadern. Måste för gäld avlåta hemmanet år 1672 till borgensmannen, länsmannen Peder Månsson i Hågersta, Sollefteå, vilken med god vinst sålde det till Guvernören Sparre. Anders Persson satt kvar som landbonde på hemmanet. Källa: Hasselberg; Graningesläkter volym 1 sidan 7. Nämns i MTL.
Sigfrid Persson, finne, ägde Gammelgården, Graninges äldsta hemman, ca 1610, nämnd 1607-1612. Låg i fejd med finnbonden Måns Mickelsson i Wojen. Källa: Hasselberg; Graningesläkter volym 1 sidan 7. Hasselberg säger också att han nämns redan 1590 (tillsammans med Henrik Finne.) Nämns vid Älvsborgs lösen 1613.
Jonas Pålsson Engström Dömd den 10 september 1869 av Ragunda häradsrätt för 1:a resan inbrottsstöld och förlust av medborgerligt förtroende i 5 år.
Vid akademien åtnjöt Stigzelius stort anseende och stod högt i gunst hos drottning Kristina, som under sin vistelse i Uppsala ofta åhörde hans föreläsningar och disputationer samt kallade honom till sitt bord,en ära,som icke vederfors någon av hans kolleger. När han som rektor bevistade drottningens kröning 1650, lät hon honom gå i processionen före superintendenterna och närmast efter biskoparna, vilket djupt harmade kyrkans prelater.
Stadens första boktryckeri började utges av tryckeriet 1815. Tidningen utkom 1 ggr i månaden och innehöll notiser, uppsatser o.d. Den upphörde år 1836. Norrlands Tidningar Boktryckaren Jonas Svedbom börjar utge veckotidningen "Norrlands Tidningar". År 1844 nedlades tidningen. Antagligen beroende på konkurrensen från den 1842 startade "Hernösands-Posten" som hade en mer modern karaktär. Tryckeriet avecklades också. Källa: Härnösands historia öfver staden Se Holms sn (Y) - Fagerviks såg: omkring 1760 nybyggdes sågen av Mattias Krapp, men ersattes av en finbladig på 1790-talet, nu på västra sidan strömmen. Ägare var Krapps änka Maria Torslund och inspektor Per Flodén. Kristina Katarina Åsell Häktad för barnamord för ofrivilligt vållande till fostrets död, dömd till 1 1/2 års straffarbete av Ragunda häradsrätt. Åter till startsidan |