Nils Håkansson
Blev 30 år.
| Född: | 1801-01-10 By, Håsjö (Z). [1] | |
|---|
| Avrättning: | 1831-09-21 Håsjö (Z). [1] | Nils Håkansson född och död i Håsjö, Jämtlands län, halshöggs vid blandsten den 21 september 1831, 30 år gammal. Enligt sägen skall kroppen därefter sänkts i den närliggande myran då avrättade skulle begravas i ovigd jord. Bödeln sade efter avrättningen sedan han lagt sina handskar på den döda kroppen, "Herre med detta har jag inget haft att göra" (fritt citerat). Avrättningen som var den sista i Ragunda tingslag orsakades av att Håkansson mördat sin svärfaders mor med arsenik. Håkansson hade tagit sig till Sundsvall där han på ett falskt recept inskaffat arsenik. Arseniken blandade han sedan i den mat han visste hon olovande skulle ta ur skafferiet. Efter det stiftades uttrycket "Håsjö välling" vilket forfarande är känt. Under de kommande tio åren dör fem personer i familjen och bara en dotter blir kvar i livet. Hela berättelsen finns beskriven i Tingsböckerna för Ragunda tingslag samt i en bok med titeln "Intill sista skärven"
Källa: Återgett av Tomas Sahlin Sundsvall och Håsjö
|
|---|
| Död: | 1831-09-21 Håsjö (Z). [1] | |
|---|
Noteringar
Gulliksläkten från Hällesjö
Per Vilhelm Enström "Intill sista skärven"
Artikel i ÖP av "Sven-Erik"
För snart 130år sedan, närmare bestämt den 23 sept 1831, utfördes en avrättning medelst halshuggning på gränsen mellan Ragunda och Håsjö vid den s.k. Blandstenen. Det var en f.d. dräng Nils Håkansson från Håsjö, som då miste huvudet för att han förgiftat sin makas farmor. Inte förrän efter ett halvt år uppdagades mordet och Nils Håkansson blev dömd till döden. Vid platsen för avrättningen finns lämningar kvar och häromdagen hittade man bl.a. den stock som användes vid halshuggningen. Hålet efter den påle som den huvudlösa kroppen sedan upphängdes i finns också kvar. Tillsammans med kronojägare Bertil Mattsson vid domänverket gjorde vi ett besök på platsen. Där den s.k. ”kälagatuvägen” gick fram genom skogen på gränsen mellan Ragunda och Håsjö har nu avverkats och för några år sedan hade man en stor hyggesbränning. Sedan denna var klar hittade man hålet där pålen stått och närmare undersökning hittades den stock som förmodas använts vid avrättningen. Där Håkansson legat vid avrättningen hade grävts en rätt stor grop. Även gropen kom fram efter bränningen. Vad som nu saknas är kvarlevorna efter mördaren och sägnen berättar att han bara har grävts ned i myrkanten cirka ett 15-tal meter från avrättningsplatsen. Det finns många versioner om hur mordet skulle ha gått till men den mest tillförlitliga har vi hämtat ur Anton Anderssons bok ”Seder och Bruk kring 1890-talet i Ragunda Tingslag” och för berättelsen står Axel Carlsson i By Håsjö.
”Som dräng kom till By i Håsjö Nils Håkansson från Pålgård. Han blev gift med gårdens enda dotter och arvtagerska. Hennes farmor hade undantag på gården. Det blev från första början ett spänt förhållande mellan henne och Nils Håkansson. Genom ett förfalskat läkarrecept lyckades han få ut arsenik på ett apotek i Sundsvall. Vetande att gumman brukade gräva i och smaka på allt, som stod i skafferiet, anordnades välling (I tingsprotokollet står vört) med iblandad arsenik”
Farmodern smakade som väntat på vällingen och blev sjuk och avled i svåra magplågor den 4 maj 1829. Dessförinnan hade hon framkastat misstanken om att hon var förgiftad.
Ryktet gick länge i byn att Håkansson förgiftat gumman och ett halvt år efter hennes död grävdes liket och en läkare från Sundsvall hittade arsenik i magen på henne. Vid förhör erkände Nils Håkansson så gott som genast och dömdes till döden meddelst halshuggning. På den tiden var Pålgård centralorten i Ragunda dit även tingshuset var förlagt. Enligt vad som berättas skulle Nils Håkansson ha rymt ur häktet ett flertal gånger men alla gånger infångats. Den 23 sept 1831 lät bödeln bilan falla och många av dem som blivit kallade för att närvara vid avrättningen föll i sin tur avsvimmade till marken av den hemska synen. Samtidigt fanns det dock folk som utnyttjade avrättningen för sina vidskepliga åtgärder att bota fallandesot och andra sjukdomar. Så snart avrättningen skett, skyndade man fram och tog vara på blodet efter den döde för att senare användas vid de vidskepliga förehavandena. Många mödrar vars barn hade engelska sjukan passade också på att ”jorddra” sina barn för att bota dem från sjukdomen. Det var en hel del om denna vida omtalade avrättning, och än i dag lever sägnerna kvar kring denna Nils Håkansson. Sven Erik
Text: Nils Håkansson född och död i Håsjö, Jämtlands län, halshöggs vid blandsten den 21/9 1831, 30 år gammal. Enligt sägnen skall kroppen därefter sänkts i den närliggande myran då avrättade skulle begravas i ovigd jord. Bödeln sade efter avrättningen sedan han lagt sina handskar på den döda kroppen ”Herre med detta har jag inget haft att göra” (fritt citerat). Avrättningen som var den sista i Ragunda tingslag orsakades av att Håkansson mördat sin svärfaders mor med arsenik. Håkansson hade tagit sig till Sundsvall där han på ett falskt recept inskaffat arsenik. Arseniken blandade han sedan i den mat han visste hon olovande skulle ta ur skafferiet. Efter det stiftades uttrycket ”Håsjö välling” vilket fortfarande är känt. Under de kommande tio åren dör fem personer i familjen och bara en dotter blir kvar i livet. Hela berättelsen finns beskriven i Tingsböckerna för Ragunda tingslag samt i en bok med titeln ”Intill sista skärven”.
Källa: se ovan
Meddelat av Tomas Sahlin, Sundsvall 21 mars 2003 kl 13:09
Personhistoria
Källor
|