Olof Burman

Barn med Anna Catharina Wallis (1778 - )

Noteringar

Olof Burman (1819-43), f. 25 mars 1772 i Piteå, son af
handl. och klockaren därst. Elias Burman och Elsa Brita Læstadius samt
yngre broder till prosten Erik B. i Karl Gustaf. Inskrefs i Piteå triv. skola
1780 och fick på grund af sina framsteg i studier konsist. tillstånd att direkt
från trivialskolan med släktingars understöd resa till universitetet i Upsala
(Hdpr. 25/10 1788), där han inskrefs som stud. 1789. Prästv. 18 febr.
1798 till past.adj. i Luleå åt prosten Is. Nordmark med 33 Rdr 16 sk. i lön.
Aflade past. ex. 1811, utn. till regementspastor vid Västerbottens regem.
14 juli 1812, komm. i Neder-Luleå 8 okt. s. å., khde i Råneå dec. 1818,
tilltr. 1819, hon. prost. och v. kontr.prost maj 1819, respondent vid prästmötet
i Piteå 6 juli 1819. Prosten Burman fick utstå många obehag i
anledning af den sekteriska rörelse, som vid denna tid framträdde här i
orten, med Lars Andersson Riström i Degerselet som ett slags ledare.¹
På grund af anhängarnes vägran att afhöra prästerskapets skriftermål,
enär de själfva skriftade sig i kyrkstugorna, blef Lars och hans hustru
dömda till vatten och bröd samt kyrkostraff, hvilket sistnämnda han vägrade
undergå. En söndagsmorgon i början af 1823 rådde stor liflighet
på Råneå kyrkoplats; menigheten strömmade in i kyrkan, ehuru gudstjänsten
ej tagit sin början. Då befanns, att Lars Andersson jämte sina
meningsfränder slagit sig ned på altarringen och sjöngo Sions sånger. Prosten
Burman skyndade nu till, stötte sin käpp i golfvet och ropade: Är det
då ingen ordning i Guds hus?, samt befallde Lars att gå ned till sin pall vid
kyrkdörren. »Ja, när tiden blir», svarade denne. Emellertid, då han efter
aflagd syndabekännelse skulle gå fram för att erhålla aflösning af prosten,
kastade han sig ner vid korets trappsteg samt läste med hög röst n. 430
v. 10 i nya psalmboken, hvarefter han bockade sig för prästen, som stod med
handboken i hand, och sade: »Nu har jag läst min syndabekännelse, och nu
kan prästerskapet skrifva till konsist. bäst de vilja». Ånyo greps han
och dömdes till ännu skarpare vatten- och brödstraff, hvarvid vederbörande
voro strängare vid tillämpningen, så att han verkligen underkastade sig
det ådömda kyrkstraffet. Han blef slutligen galen, reste kring i socknen
med en flicka, som han benämnde Kristi brud, och gaf sig själf ut för att
vara Kristus, kom sedan på Danviken, blef bättre, men förbjöds att
åter bosätta sig häruppe och lefde någonstädes i södra Sverige. På sin
dödsbädd lär han skrifvit till prosten Burman och förklarat, att han då
insåg sin villfarelse samt bedt honom om förlåtelse för allt det obehag
han vållat. Prosten Burman led af andtäppa och hade svag röst, var en
god man och utmärkt husfader. Afled 25 dec. 1843.

G. i Luleå prästg. 23/10 1803 m. Anna Catharina Wallis, f. 4/6 1778, dotter
af sjökapten G. Fr. Wallis och Anna Helena Wiesbeck samt styfdotter till prosten
Is. Nordmark i Luleå; d. 8/4 1846.
Barn: Anna, f. 3/8 1804 i Luleå, g. m. komm. Nils Edén i Råneå; Isak,
f. 5/11 1805, afvittringslandtmätare, bosatt i Råneå, d. 1892; Sophia, f. 11/1 1807,
g. m. khden Joh. Magn. Unæus i Burträsk; Maria, f. 4/3 1809, ogift, d. 26/4 1877;
Helena, f. 1/6 1810, g. 8/6 1834 m. kommiss.landtm. Per Edvard Bergner; d. i Burtr.
prästg. 10/2 1873; Olof, f. 13/7 1811; Oskar, f. 11/11 1812, stadskomm. i Luleå; Johanna,
f. 8/1 1815, g. m. kronolänsman Carl Erik Noring i Löfånger; Elsa Kajsa,
f. 19/10 1816, g. 1839 m. handl. Lars Aron Moosberg; d. ss. änka i Burträsk prästg.
26/3 1880; Gustava, f. 20/12 1818, g. m. en bonde i Ö. Luleå; Elias, f. 13/4 1822 i
Råneå, länsman, sedan sockenskrifvare, bodde i Rånbyn.

Personhistoria

Källor