Jon Isaksson

Hemmansägare Strömsnäs. Blev högst 89 år.

Äktenskap med Ingeborg Simonsdotter Holmström (1736 - 1821)

Noteringar

Om Jon Isacsson och hans förfäder har hans sonsonsson Jonas Byström, född 1842 i Strömsnäs, senare bosatt i Pålgård, berättat och Byströms brorsson Martin Mattsson har nedtecknat berättelserna. Om sanningshalten i det som berättas är osäkert och man kan kanske se det som skrönor men någon form av ursprung till berättelserna finns det säkert.

På 1500-talet skulle norska män till fots ha vandrat ner efter Indalsälvens floddal och några av dessa slog sig ner i Västerede och började där odla och bygga. Bland dessa norrmän fanns två bröder ”Samses” varav den ene hette ”Dunder”. Denne Dunder, som påbörjade ”Hans Lunds-gården” i Västerede, lär ha varit Jon Isacssons förfader och ska ha blivit närmare 100 år gammal.

Jon Isacsson var en väldig jägare och fångstman och ska ha tagit död på ett otal älgar och 14 björnar. Om hans jaktbedrifter och stora jaktlycka berättades det många historier på 1800-talet. Bland annat berättades det att de övriga bönderna i Strömsnäs kommit överens med Jon om att de skulle ut och jaga en söndag på senhösten. Kamraterna skulle säga till hos Jon på morgonen då det skulle bära iväg till skogs. Eftersom det dröjde på morgonen och inga jägare syntes till gick Jons hustru upp mot granngården för att se hur det var fatt. Då fick hon reda på att de andra smugit sig iväg utan att säga till Jon. Hon talade om detta för sin man som svarade; ”Jag går ensam, lägg i mat i väskan. Jag går väl åtminstone till änget och arbetar lite på den nya ladan där.” Jon gick till sitt änge och klöv väl några brädor en stund men hur det var tog han bössan och gick västerut i skogen. Han hade inte gått lång stund förrän han mötte två stora älgoxar. Den ene stöp med ett skott men den andre var ilsken och anföll Jon som inte hann ladda om sitt gevär utan måste springa undan och ta skydd bakom en stor tall. Under sitt springande hade han tappat kulorna. Jon var dock inte en rådlös man utan gjorde sig kulor av årderpinnar och sköt. Älgoxen gick ut i en lok och stod där då Jon gick hem. Då han kom hem sade han till sin hustru att ”nu får du lösa Loppa för nu har vi kött nog”. Det var nämligen så att de den hösten inte hade något att slakta och därför hade tänkt att de kanske blev tvungna att ta död på sin get Loppa för att få sig lite kött.

Just denna dag fick Jon påhälsning från en bekant i Stugun och denne följde med till skogen för att hämta köttet. Då de kom till den plats där Jon stridit med den ilskna älgoxen låg denne död invid loken. Jaktkamraterna från granngårdarna, som smög sig ifrån Jon på morgonen, gick i tre dagar och kom hem med endast några järpar och ekorrar. Dessa hade hundar men Jon brukade jaga utan hund. Efter den betan brukade granngårdsgubbarna be om att få följa Jon på jakt.

I en annan jakthistoria om Jon Isacsson berättas att han var till Greningen på ett bröllop. I samma skede hade han ”ringat” en björn i Storflohöjden. Gubbarna i Greningen ville ”köpa in sig i ringen” och de kom sams med Jon om ett pris av fyra tunnor korn. På en viss bestämd dag samlades gubbarna i Gammelbodarna och begav sig till björnidet. Greningegubbarna, som var mindre erfarna vid björnjakt än Jon, var utrustade med fina silverbeslagna bössor och ville naturligtvis skjuta björnen i idet. Jon hade sitt säkra björnspjut med sig och var tämligen missbelåten med sina jaktkamrater. De fick emellertid tillåtelse att begagna sina bössor men för varje gång de satte ned sina bössmynningar till idet för att skjuta så passade björnen på att dra till sig bössan. Till slut blev Jon arg och tog sitt spjut och bössa och skred till verket. Han stötte in spjutet i idet och när björnen drog till sig det sköt han björnen med bössan. Greningeborna hade fått alla sina bössor förstörda av björnen!
Källa:stromsnas.se/om-byn/byhistorik

Personhistoria

Källor